Debatten om vad som behöver göras för att Sverige ska återta sin ledande ställning inom Life science blossar upp med jämna mellanrum, ofta orsakad av utförsäljning, utflyttning eller nedläggning av företag eller större forskningsenheter. Detta gäller särskilt läkemedel men också medicinteknik.

Samtidigt har de svenska universiteten fortsatt att hålla en hög nivå på forskning inom life science-området och Sverige ligger väl till när det gäller antalet patent per innevånare. Det är knappast där orsaken till Sveriges minskande konkurrenskraft på området finns. Ökade anslag till basforskningen kan inte ensamt råda bot på detta. Istället pekar allt fler på växande svårigheter att omsätta upptäckterna till produkter eller tjänster, och att svenska upptäckter därför allt oftare utvecklas utomlands. Det finns flera skäl till detta. För den enskilde forskaren eller det lilla företaget är det ofta brist på riskvilligt kapital som hämmar. För det stora företaget är det ofta steget från forskningsmiljön till en första marknad som är det största hindret. Det mellanstora företaget kan möta båda dessa utmaningar och inte sällan också ett otillräckligt intresse från vården att medverka i utformning, testning och införande.

Det är dags att pröva en ny väg, att öka efterfrågan på nya produkter och tjänster. Vi har valt att fokusera på utvecklingen av läkemedel väl medvetna om att det finns andra angelägna områden inom life science. Vi tror på en begränsad tid, förslagsvis två år, där vården och företagen tillsammans utvärderar de nya läkemedlen i praktiken. Vi ser en framtid där nya läkemedel introduceras i princip samma dag som de godkänns. Priset för de nya läkemedlen utvärderas av TLV1 under tiden mellan EMA2:s rekommendation och EU-kommissions beslut i en översiktlig hälsoekonomisk utvärdering. Företagen delar den risk som finns i en så snabb bedömning och skulle det visa sig efter de två åren att det hälsoekonomiska värdet är lägre än beräknat blir företaget återbetalningsskyldigt. Det skulle skapa den marknadsplats som företagen söker, det skulle ge vården en mer komplett terapiarsenal utan onödig ekonomisk risk och framför allt skulle svenska patienter snabbt få tillgång till den senaste behandlingen. Det skulle också bidra till att öka uppföljningen av den enskilde patienten i sjukvården. Idag är fokus ofta på gruppnivå trots att förutsättningarna för mer individualiserad behandling hela tiden går framåt.

Vad händer då efter två år? Då har vården skaffat sig en erfarenhet som gör det möjligt att ställa det nya alternativet mot befintliga. Kanske är fördelarna inte tillräckliga och produkten avvecklas. Kanske är fördelarna så stora att den nya terapin helt ersätter den tidigare. Oavsett vad resultatet blir har vården bidragit till att skapa ökad kunskap och evidens istället för att enbart konsumera evidens. Idag vet vi att endast ett läkemedel av tio är en kommersiell framgång. Ett av tio innebär att forskningssatsningen går jämt ut och åtta av tio nya läkemedel är rena förlustaffärer. Därför är det viktigt att tidigt förstå begränsningar och möjligheter med ett nytt läkemedel, särskilt att tidigt identifiera de patienter som kommer att ha nytta av behandlingen och vilka som bör undvika den.

Vi ser en hälso- och sjukvård framför oss som fokuserar på hälsa, som tävlar med andra landsting om att skapa mesta möjliga hälsa och som lär av varje patient för att förbättra vården för alla. I ett sådant klimat blomstrar life science-företagen och bidrar till fler jobb och mer skatteintäkter som kan användas till att förbättra vården ytterligare och därmed ytterligare förstärka forskningen. På så sätt får vi en positiv spiral och en life science-sektor som kan leva upp till regeringens förväntningar, att bli en ny bas-industri i Sverige.

  • 1 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
  • 2 Europeiska läkemedelsmyndigheten